Vrålar ner i halsgropen

Ciggpsykos och rikedomsoaser.

Vandrar runt i kläder, som egentligen är trasor.

Upp med dubbelhakorna, eller vad är det man säger?

Tankarnas kraft och så vidare.

Men vem fan har sagt att det ska vara lätt alltid?

Ingen och alla.

Som tur är så vet jag att det går över.

Men satans bröder vad jag ogillar dessa förbannade perioder.

Och allt för en ful jävla kritliknande liten sak, som någon valt att kalla för "cigarett".

Så löjligt, så tragiskt, så så så så skrattretande och så INTE sant.

Men man måste ju ha något att skylla på.

För man är ju människa.

Men ack, så gott, nej!

Jag börjar om;

Men ack så ÄCKLIGT och lugnande det hade varit med en cigg.

Eller i vart fall inbillar man sig själv det.

Jag snurrar min skalle så hårt och så fort,

att den snart ramlar av.

Kan någon trycka på paus?